Therése Larsson

Nu har det snart gått tolv veckor sedan operationen. Alltså...tolv veckor! (Jag skrev åtta först, bra att jag har koll på läget...) Men, typ tre månader! Det känns seriöst som att jag haft mina boobs forever. Vet att jag sagt det förut, men it really does. Att jag faktiskt inte ens haft dem i tre månader är helt wicked.

Men alright. Var som sagt på det andra återbesöket idag. Örjan tyckte att allt såg bra ut och det tycker jag också. Kom in på det där med vad jag har för profil och fick reda på att jag har mellanprofil/hög profil. Ni som hängt med från början vet att jag från början skulle ha en annan kirurg, och nu när jag verkligen verkligen tänker efter så gick vi aldrig igenom vad det var för profil på implantaten vi valt ut.  Nu idag fick när jag fick se hur dem tre olika profilerna såg ut så kom jag på att jag aldrig såg några andra än dem min första kirurg valde ut. Så det var inte mitt minne som svikit mig.

Men det spelar ingen vidare roll egentligen, för låg profil vill jag inte ha, det hade blivit för platt, och hög profil/ultrahög profil...nej, tror det hade sett ut som två galna koner on my chest. Så jag är glad att det blev den profilen det blev. Känns bra i alla fall att veta vad jag har stoppat in i kroppen, hehe.

Han frågade om jag är nöjd med storleken fortfarande och ja, jag är nöjd. Var som sagt inte det ett litet tag, men nu är jag det. Det ser proportioneligt ut till min kropp, dem har en jättefin form och...jag tycker allt är bra med dem. Men, trots att jag nu är nöjd med dem, sticker jag dock ändå inte under stolen med att jag kunde lagt in lite mer cc.

''I like big boobs and I can not lie....''
Haha.


Bjuder till sist på en bild på ärren som jag tog förra veckan. Notera dock att huden kring ärren är rätt irriterad i och med att jag precis dragit bort tejpen...och den tejpen är inte bra. Fick som tur var en ny bättre utav min kirurg idag. Tackar och bockar!

Men ja, här är dem små rosa sträcken, aka ärren, där implantatet tryckts in igenom.

xx

Är ledig idag, men inte är det någon sovmorgon som gäller för det. Klockan nio ska jag infinna mig i Stockholm och träffa min kirurg.  Ska gå på mitt andra återbesök efter operationen. I'm excited.

Måste komma ihåg att fråga den här gången vad jag har för profil på implantaten. Känns lite weird att inte veta det to be honest. Eller deep down inside vet jag, han sa vad det var när vi bestämde implantaten, men det är mitt minne som svikit mig. Blev lite för mycket information att ta in under operationsdagen helt enkelt.


xx

Hipp hipp hurra till mina små bönor som fyller åtta veckor idag. Allting går fortfarande bra. Ärren läker superfint och jag kan nu sova på mage varje natt om jag så vill. Ni anar inte hur skönt det är. Trodde faktiskt det skulle ta så sjukt mycket längre tid innan jag kunde göra det.

Kan inte fatta att det faktiskt bara gått åtta veckor sedan jag 'blev fixad', haha. Tiden har gått så snabbt och no kidding, men det känns som jag haft dem hela livet. Kan dessutom verkligen inte fatta att jag förut gått runt och haft ingenting framtill, haha.


xx

Nu har det ju snart gått sju veckor sedan operationen och allt går fortfarande sjukt bra. Ärren läker jättefint, dem har börjat hänga till sig mer, dem blir bara mjukare och mjukare och formen på dem är awesome. Dem är liksom symmetriska och jättefina! Känns lite udda att sitta och tycka att mina bröst är snygga men, haha, dem är ju det (; Men, det bästa av allt just nu, vet ni vad det är?

JAG KAN SOVA PÅ MAGE! Det är typ den bästa julklappen, haha. Har vänt mig om på mage ett par gånger dem senaste fyra dagarna, men jag har blivit så van att bara sova på rygg eller på sidan så efter ett tag vänder jag mig tillbaka i något utav dem lägena....men ändå! Jag kan nu sova på mage utan att det känns helt creepy! Ni fattar inte hur skönt det är! =)

För övrigt så behöver jag ju inte använda sporttoppen dygnet runt nu heller, men jag gör det i allafall. Jag har sovit utan toppen EN dag sedan operationen, men det kändes skitskumt. Den är liksom en del av mig nu och jag vill typ inte vara utan den? Har lite svårt att skiljas med den med andra ord, haha. Borde dock ta att köpa en ny för den jag har nu ser så äcklig ut. Den var kritvit en gång i tiden men nu är den typ gul, och det spelar ingen roll hur mycket jag vättar den för...den är fortfarande gul, haha. Låter ju skitfräscht.


Men, det var en lite update i alla fall. Inga bilder har jag att bjuda på just nu. Ni kanske får en på ärren sen. Vet att några som op:at sig/eller har en op i tankarna är här inne ibland så kan vara intressant för er kanske att se hur 'utvecklingen' går :)


xx

Jag loggar in på Facebook och typ två sekunder senare får jag ett meddelande av Emelie på chatten. ''Har du opererat brösten?''. När jag säger ''Ja'' svarar hon ''Jag fick typ en chock igår när jag märkte det, haha, men det ser bra ut''. Hehe, visste väl att frågan skulle komma förr eller senare (-;

Ja, när jag ser mig själv i spegeln ser jag inte alls det jag ser på bilderna kan jag tillägga. På bilderna ser dem ju stora ut, haha!




xx

Hipp hipp hurra till mina boobs som fyller en månad ida'!

Allting går fortfarande mycket bra med dem. Jag har kommit ur min depression helt nu (äntligen!) och tycker att formen och storleken är perfekt. Tror ärligt talat inte att jag skulle kunnat blivit mer nöjd med mina boobs. Örjan har gjort ett sådant jävla fint jobb med dem!

Att sova på rygg trodde jag skulle bli en utmaning, och det var jobbigt första dagarna, men jag vande mig ändå ganska fort. Den senaste veckan har jag mer och mer kunnat ligga på sidan och sova, och i förrgår la jag mig utan att tänka på det på mage när jag släckt lampan och skulle sova! Det kändes dock lite skumt, och vill vänta med att 'sova på dem' ett tag till.

Känselbortfallet på undersidan kvarstår, men det är fortfarande inget som stör mig. Ärren läker fint och boobsen blir mjukare för var dag känns det som.  Högra bröstet är fortfarande lite mer svullet än det vänstra men det är ingen supermarkant skillnad. Det känns faktiskt som att jag haft bröst forever, och inte bara i fyra veckor.

Många som har opererat sig känner inte att brösten känns som sina egna, men jag tycker att mina gör det. Trots att dem inte är naturligt mjuka helt och hållet än så känns det inte som att jag har två främmande föremål 'på mig' utan dem....känns som mina.


I love them!

xx

Jag satt nyss och kollade igenom lite bilder och hittade då en mapp med mina ''före operationen bilder''. Alltså....har jag sett ut sådär!? Seriöst...nog för att dem var små förut...men så små? Seriously? Haha, jag borde nog sluta kalla mina nuvarande boobisar små, för till skillnad mot förut har jag nu ett par bomber on my chest (-;


Jag tror min depression angående att mina boobisar börjar avta rätt bra nu. Att se förebilderna och sen efterbilderna hjälpte faktiskt massor. Skillnaden är helt insane! Skönt att my mind äntligen börjar förstå det så jag kan återgå till att bara....love them, hahaha.


xx

Jag tror jag sakta men säkert börjar komma ur min boobie-depression! Ju mer jag inspekterar dem inser jag att dem faktiskt inte alls är så små som jag intalat mig. Dem ser riktigt bra ut och jag börjar bli nöjd med storleken igen.

Jag var nere på stan en snabbis idag för att pick up some things och sprang då även in på Kappahl för att kolla deras underklädesavdelning. Det är nog den enda jag inte varit på i stan...ja, tills idag. Och veeeeet ni vad! Jag har för första gången i mitt liv köpt tre bygel BH:ar som jag kan fylla ut! Vilken storlek man kan ha har jag insett pendlar väldigt mycket från olika märken samt modeller, men alla jag köpte idag blev storlek 70C!

Alltså...jag har typ stått och speglat mig hur länge som helst med mina nya inköp på mig sedan jag kom hem. Att gå från att inte ens ha fyllt ut en 70A och knappt kunna köpa underkläder, till att kunna köpa snygga BH:ar i 70C som sitter som en smäck...nej, ni fattar inte känslan.

♥ ♥ ♥

xx

Ja, idag var jag på mitt första återbesök efter operationen. 24 dagar har gått och allt flyter fortfarande på superbra...ja, förutom min lilla depression som fortfarande kvarstår. Jag hoppas verkligen den går över snart.

Örjan klippte i alla fall bort dem stygn som stack ut på sidorna (resten försvinner ju i kroppen så att säga), kollade så att allt såg OK ut, tog lite bilder och frågade hur allt gått och så. Han är så himla trevlig. Alltså, fatta vilket förtoende och lugn människan ger en när man bara kan kliva in hos honom och slänga av sig tröjan, haha. Helt galet. jag menar, det är ju inte något man gör för vem som helst. Att jag sen går och slänger min tröja hej vilt här hemma det är en annan sak, höhö (-;

Nej, men jag gillar verkligen honom. Jag gillar hela kliniken. Jag trivs skitbra där och skulle kunna operera mig varje dag bara för att få vara där och....chilla. Jag rekommendera verkligen Proforma Clinic starkt!

Jag hade dock en hel drös med frågor jag tänkte ställa- till exempel vad mina implantat heter EXAKT...jag vet att dem heter 330 PIP, men jag har ju ingen aning om vad för profil jag har eller nått. Kan ju vara kul att veta. Men ja, jag glömde fråga i princip allt I had in mind faktiskt. Det enda jag kom ihåg att fråga var om jag nu fick bada och basta- och det får jag! Wiiiiiie, jag ska ta ett varmt och skönt bastubad redan imorgon! :D

För övrigt så får jag tydligen börja använda BH med byglar redan nu, bara bygeln inte sitter mot bröstet eller mot ärret, woop woop! Jag kan med andra ord köpa något snyggt och slipper sport BH:n dygnet runt! Wiiie! Var ju skitdeprimerad sist jag gick in på Twilfit och provade bygellösa BH:ar....men gissa vem som ska ge Twilfit och en 'normal' BH en chans imorgon? (-;

Okej, that's all for now. Innan jag säger godnatt bjuder jag på en bild på mitt vänstar ärr. Det vita är klister från tejpen...hela jag är typ full av eländet. Men ser ni vad bra det läker? =)

xx

Jag är helt seriös när jag säger att jag inatt till och med hade mardrömmar om mina boobies. Jag har varit så himla nöjd hela tiden men nu har ju svullnaden gått ned och dem har blivit mjukare (vilket är bra iförsig).....men dem känns så små!. Allvarligt, när jag tittar på dem uppifrån och ned liksom så känns det verkligen som att jag tittar på mig själv innan OP:n.

Har läst att det är vanligt med typ depression efter en OP....drabbas jag av det eller vad? Jag vette fan...det känns bara lite lustigt just nu. Jag vill att dem ska vara större. Från att varit huuur nöjd som helst, har jag gått till att känna att jag slängt 37000:- i sjön. Så jävla wierd. Wzup liksom?

Är ju tur att jag inte valde mindre implantat i alla fall. Då hade jag brytit ihop totalt. Okej, dem är visserligen bara tre veckor och mycket kan fortfarande hända men...nej, just nu känns det bara jobbigt. Jag har ju hela tiden velat ha ett naturligt resultat, men jag gillade ändå när dem var...svullna och lite...bolliga.


Kan ju säga att jag förstår verkligen dem som efter en första OP vill göra en ny och byta till större implantat. Man drabbas verkligen av storleknojja kan jag säga er och man vill bara ha större och större. Det är som med tatueringar. Skaffar man en vill man ha en till, och en till...och en till.

Crap. Jävla boobisar och ställa till det.



xx

Allvarligt, kan mina boobs sluta krympa nu! Jag har blivit så van med dem när dem varit svullna, men nu när svullnaden lagt sig tycker jag att dem är små.

Gah, dem får seriöst inte krympa mer nu! Nu får dem ge sig! Snart är dem ju....lika små som innan.
(Jag storleksblind? Åh nej...hehe)

Okej. Bjuder på en liten udda bild btw. Det är mitt ena ärr hur det såg ut efter två veckor. Det läker riktigt fint faktiskt. Ska bli kul att se vad Örjan tycker när vi träffas för mitt återbesök på fredag =)



xx

Ja, imorgon fyller boobsen två veckor. Helt sjukt, för det känns som att jag haft dem hela livet. Mycket har hänt och mycket ska fortfarande hända. Det är sjukt spännande att se dem utvecklas.

Jag slutade med Alvedon efter åtta dagar. Dem tabletterna som var starka slutade jag med någon dag tidigare och jag åt bara en på kvällen för att jag skulle kunna koppla av lite mer när jag sov. Efter ungefär åtta dagar så hade i princip all spänning försvunnit och dem är inte alls lika svullna längre. Dem har börjat mjukna, även om högra sidan är lite långsammare i sin utveckling. Ärren har jag inga problem med, dem kliar lite till och från men annars känns det bra. Jag kan röra mig i princip som innan operationen, det enda jag vill vänta ett tag till med är att köra bil eftersom att växla med just högra sidan kändes lite obehagligt.

Det andra som är lite obehagligt till och från är känslebortfallet på undersidan av båda boobsen. Om jag petar där så känner jag att jag petar...men ändå inte. Jag kan nypa utan att det gör ont. Det är lite skumt. Detta är sådant som händer, och ibland återkommer känseln med tiden och ibland inte. Det återstår att se. Det är inget som stör mig, utan det är mest en udda känsla bara av att 'ta på sig själv' (haha) och inte känna det till 100%.

Men, allting har verkligen gått toppenbra efter min operation och jag måste återigen dessutom ge stor cred till kliniken- Proforma. Dem har varit så himla gulliga både innan under och efter operationen. Dem ringde ju dagen efter jag kommit hem och sen hörde dem av sig via SMS i fredags och kollade så allt stod rätt till. Jag tycker verkligen det är kanon! Hade inte förväntat mig att dem skulle ha sådan koll på sina patienter faktiskt.

Anyways. Boobsen passar min kropp perfekt tycker jag (även om jag till och från blir helt storleksblind och tycker dem kan vara större, haha) och jag är så himla nöjd att jag gjort detta. Att göra detta är verkligen det bästa jag gjort!

xx

......DET KLIIIIIIIIIIIIIIIIAAAAAAAAAAAAAAAAARRRR!!!
Vill bara riva bort all tejp och dra bort alla stygn och bara....aaaaaaaaaaaaaah!

Det kliar, kliar, kliar, kliiiiiiiiiar!!!!!


xx

Ville först inte hålla på och pilla med tejpen som sitter över ärren, men det kliade verkligen gaaaaaalet mycket och jag ville lufta lite och sätta på fräsch tejp. Roade mig med det nu ett tag under kvällen (dock tog jag inte bort den tejpbiten som satt precis på stygnen utan bara allt annat runtom) och jag har nu satt nytt.

Och vet ni vad? Vilken jäkla befrielse! Jag insåg efter att ha tagit bort tejpen hur tajt det suttit, eftersom jag nu kan röra armarna mer än innan och få dem över huvudet. Det rockar, för nu kan jag sätta upp håret själv, haha, det har jag inte kunnat göra på en vecka eftersom jag inte fått upp armarna i den 'positionen' (-;


xx

GRATTIS TILL MINA BOOBS SOM FYLLER EN VECKA IDAG! Hehe :)
Högra sidan är lite segare i sin utveckling men det ser bra ut ändå. Jag kan nu klä på mig det mesta själv, dock har jag lite svårt att ta mig ur t-shirts och sådant man måste dra över huvudet. Linnen och mer rymliga plagg kan jag dra ner så dem är lättare att ta av sig, hehe.

Det enda som stör just nu är att det kliar verkligen som F A N där stygnen sitter, men förutom det har jag inget att klaga på. Dem läker jättebra och jag är sjukt nöjd med både storlek och form :)



xx

Idag fyller boobsen fyra dagar, hehe. Allting har gått bra idag, inget illamående och jag har kunnat röra mig helt okej. Jag har duschat (sjukt skönt!) men dock fick mamma hjälpa mig med att tvätta håret. Vi har varit en runda nere på stan och införskaffat två nya toppar också, den jag fick från kliniken ser ju ut som ett jävla bandage och kliar så jag blir gråhårig....så jag köpte två andra att byta om med.


Känns skönt att det går framåt i alla fall. Är mer rörlig nu och visst spänner det fortfarande över bröstet och det känns som att dem väger 700 kilo styck idag, men det gör inte ont någonstans. Thaaaaaat's just awesome I think.




xx

...om man kanske ska försöka ta sig en dusch så man känner sig lite fräsch kanske?
Det låter väl som en bra idé...

Jag är förjävla snygg i håret förresten. Jag har fortfarande samma flätor i som jag hade innan operationen.
Hotstuff!


xx

Idag har jag ju mått som en prinsessa...oh ja -_-
Började med att jag vaknade vid två inatt och fick panik av att jag inte kunde röra mig. Låg som ett jävla kolli och var handikappad. Mamma fick hjälpa mig att sitta upp, jag tog ett glas nyponsoppa och några piller för att kunna somna och vaknade sen igen efter ett par timmars sömn runt klockan sju. Jag kunde då sätta mig upp själv i sängen för att ta ytterligare en alvedon och sen somna om.

Sen vaknade jag och fick lite panik igen, kunde inte komma upp själv så min bror fick hjälpa mig att sätta mig upp i soffan (jag har sovit i hans soffa inatt), och sen skyndade jag ner till toan för att spy. Mmm...finns ju roligare saker än att spy och nysa just nu kan jag påpeka...fy fan. Det känns rätt rejält i ärren. Ja, sen så gick jag och la mig igen och somnade ett litet tag....tills det var dags att gå upp och spy igen.

Jag har inte mått illa för att det gör ont, utan för att tabletterna jag ätit är så starka och så har jag knappt fått i mig någon mat...den kombinationen är ingen hit. Men, sen senare på dagen har jag fått i mig lite mat och mår nu helt OK. Har dock ont i ryggen eftersom jag ligger som en kålrot hela tiden och när jag står upp känns det som om att mina små boobies väger 300 kilo styck och det är lite obehaglig känsla i ärren när jag sträcker på mig...men kan överlever. Det gör faktiskt inte så ont som jag kanske trott att det skulle göra, utan det är mest bara ömt och obehagligt.


Fan va gulliga dem är på kliniken jag opererde mig på förresten. Dem ringde nu på eftermiddagen för att kolla hur allt gått och om jag behöver hjälp eller har funderingar etc så är det bara att ringa dit. Det tycker jag var riktigt gulligt att dem ringer och kollar hur man mår!


xx

Jossan ville se pics of boobies, men tyvärr blir det inga nudepics här...men denna kan jag bjuda på,hehe.
Svullna små bönor inpackade i den vackra tyg BH:n (;

xx

Nu är jag hemma igen efter en lyckad operation. Jag skulle som sagt egentligen opererats utav Calle, men han var sjuk igår och jag fick en tid hos Örjan Gribbe istället. Örjan och alla andra som jobbar på Proforma måste jag säga är fantastiska människor!

Jag kom dit vid kvart över tio, blev tilldelad ett rum, bytte om, fyllde i lite papper och sen fick jag träffa Örjan för första gången. Jag provade implantaten igen och velade ett tag mellan 330cc och 310cc, men i slutändan fick det bli 330cc PIP som jag varit inne på hela tiden sedan min konsultation med Calle.

Efter det tog vi bilder och han ritade på mig, innan jag fick följa med en sköterska till operationssalen. La mig på britsen och fick en nål i armen och två sekunder senare fick jag lugnande. Kände en konstig smak i munnen och sen var jag borta.

Jag vaknade upp efter vad jag skulle chansat på var tio minuter och grät. En sköterska kommer och frågar om jag mår bra och jag säger att det är glädjetårar, haha (; Det spände lite över bröstet, men ingen smärta. Låg på uppvaket ett litet tag innan jag rullades in på mitt rum där jag spenderade resten utav eftermiddagen med att sova som ett litet barn.

Vid ett tillfälle behövde jag gå på toa, men så fort jag satte mig upp mådde jag illa och hela jag skakade, jag hade ju inte ätit någonting och sen reagerade jag väldigt starkt på morfinet. Så det tog ett bra tag innan jag kunde sätta mig på toan, men fick det gjort tillslut och kunde sen återgå till min säng och sovandet.

Jag sov till klockan var tio på kvällen, då kom en sköterska med lite yogurth och salta kex. Sen blev det även en smörgås, lite mer yogurth, dinkel och kyckling. Mmm, mat! När klockan var halv tolv gick jag på toa igen, sen fick jag piller eftersom jag reagerade starkt på morfinet och inte mådde bra utav det, och sen fick jag sova igen. Vid fyra på morgonen vaknade jag och låg som ett jävla kolli. Kunde inte röra mig, en sköterska fick komma in och höja upp ryggstödet på sängen, jag tog några tabletter till och sen somnade jag om.

Vaknade strax innan klockan åtta på morgonen idag. Gick upp själv på toa, duschade, åt frukost, pratade med en sköterska och Örjan, tog lite bilder och fick på mig tyg BH:n. Sen var det bara att lämna kliniken och åka hem. Trodde det skulle vara en riktig torty BH, men den är ju mjuk och skön. Det enda jag kan tycka är att den åker in och sitter rakt på ärren vilket sticker lite, men annars är allt OK.



Allting har verkligen gått jättebra och jag trodde det skulle göra mycket ondare än vad det gör. Saken är den att det faktiskt inte gör ont, utan det spänner lite, det är svårt att ta stora andetag och det sticker i ärren...men ont gör det inte riktigt. Det är mest en obehaglig känsla.


Jag är hursomhelst sååå jävla nöjd!
Mina små bönor look fab! =D



xx

Nu sitter jag på tåget på väg upp till Stockholm...men jag kunde gott och väl lika bra fortfarande varit hemma vid denna tidpunkt. Dem ringde från kliniken precis efter jag skrivit mitt förra inlägg och säger att min kirurg är sjuk!
Så jävla typiskt, är det inte jag som är sjuk så är det han.

MEN, en annan kirurg- Örjan Gribbe, har en lucka ledig idag så jag byter till honom. Jag fick välja att göra detta eller vänta till en annan dag då Calle är frisk, men vem vet när det blir? Jag orkar inte vänta längre. Jag är inställd på att göra detta idag och Örjan är minst lika duktig som Calle ,så det här blir bra.
Jag får mina boobies idag trots allt, hehe.



xx

Nu blir det en till dusch med Descutan, sen är det bara att klä på sig kläderna och bege sig mot kliniken.
Wooooo! Wish me luck!


Boobies, boobies, boobies! :D


xx

Jag insåg nyss att jag vid den här tiden imorgon ligger i en säng på kliniken... FÄRDIGOPERERAD!
Hehe...wierd shit.

Många undrar om jag är nervös, men faktiskt är jag inte det. Jag känner mig precis som innan jag skulle hoppa fallskärm- excited, men jag är inte nervös. Jag har inte ens en liten bäbisfjäril som flaxar i magen. Imorgon kommer kanske en hel flock fjärilar svärma i magen på mig, jag vet inte, men just nu är allt lugnt.

Jag fattar nog fortfarande helt enkelt inte att detta verkligen kommer hända.
Det är lite overkligt faktiskt.


xx

Tror ni att jag är nervös vid den här tidpunkten nästa vecka?
Hö hö.... jag tror att jag kanske kan ha lite fjärilar i magen.



xx

Fick nyss ett SMS från min klinik, där dem påminner om vad jag inte får äta innan operation. Det fick mig ju att tänka på att det faktiskt bara är två veckor kvar nu. Fjorton dagar kvar tills jag får boobs...haha, helt galet.

Jag fattar fortfarande inte riktigt att det kommer ske....och jag fattar absolut inte hur jävla ont det kommer göra. Hua-bua...men vafan, efter allt jag gått igenom med mina njurar och stötvågsbehandlingar så  kan väl inte den här operationen vara so bad?

Eller?

xx

Jag började kolla på Final Destination 4, men vilket crap. Sen satte jag på Requiem For a Dream, men kände sen inte alls för att se den så jag tog någon som heter American Virgin istället.

Och vad fan tror ni att den handlade om? Kan det möjligtvis vara så att bröst var en av 'huvudsakerna' i filmen?
Mmm, visst fan var det så. Haha...herregud...all theese boobies.


Kom förresten och tänka på en grej. Det låter kanske lite pervo, men fattar ni vad jag efter operationen kommer ligga och klämma på mig själv? Två mjuka mysiga små bollar som är all mine som man kan klämma på när jag vill....hahahaha, fucking awesome! Kan tillägga att när jag var på konsultation så hade jag fullt upp med att klämma på implantaten redan då när jag hade dem i BH:n, haha....kirurgen frågade om jag ville ta hem och leka med dem, hahahaha!


Ah, ni får ursäkta allt tutt-snack...men jag är verkligen boobie-damaged just nu.
Ni får deal with it helt enkelt.


xx

Varje natt känner jag mig stressad. Jag kan inte sova i lugn och ro utan jag drömmer om operationen over and over again. Jag oroar mig över att få fel implantat, att jag kommer få för små, den andra stunden för stora och att jag inte kommer bli nöjd.

Varför kan den 3:e November bara inte vara här så slipper jag gå och vänta och ha alla dessa....tankar. It drives me crazy. Det känns som om att dem här 23 dagarna kommer gå sååå jädrans långsamt och jag kommer hinna älta allt detta om och om och om igen tills min hjärna blöder...

''Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge''.
Sure...men det här är fan plågsamt.


xx

Ah, jag vet inte vad som tagit åt mig men inatt har jag drömt och tänkt på boobies hela tiden.

Igårkväll började jag av någon anledning fundera på om jag verkligen valt rätt storlek och rätt implantat. Borde jag kanske testat lite fler innan jag betämde mig, läst på ännu mer innan jag valde som jag gjorde? Min hjärna går på högvarv just nu. Det är nu jag insett att det finns såhäääär mycket olika implantat och grejjs...det är PIP, Perthese, Menthor, låg-,mellan- och högprofil, det är olika diametrar hit och dit och....jag är helt lost!

Jag ska lägga in geléhallonimplantat på 330cc, PIP. Jag fick förklara för mig att det är det mjukaste implantatet....men är det PIP som står för det eller vad? Är PIP namnet på implanatet? Och har jag i och med det lågprofil? Borde jag kanske testat mellanprofil? Jag har ingen aning. Allt kändes jättebra under konsultationen, men nu vette fan. Det känns som att jag inte ritkigt har koll.

Mitt problem nu är nog mest att jag tror att jag ska få ett par mjuka implantat som blir för små och bara gör att det blir som två hängade små geléklumpar. Det vill jag inte ha. Jag vill ju ha ett naturligt resultat, men ändå inte för små...men inte heller för stora....oooh my goooood! Varför har jag börjat tänka på allt detta nu? Jag har stort förtroende för Calle som jag tillsammans bestämde mitt val med men....ah, jag blir ändå tokig just nu.


Allt jag tänker på är fucking boobies!

xx

Jag mötte upp mamma på södra stationen vid tionoch efter det började vi leta efter kliniken jag skulle besöka. Vi hittade dit tillslut och....vilket toppenställe! Atmosfären, personalen och kirurgen -Calle- , allt var tipp topp!

Jag hade trott att det skulle vara en gråhårig gammal gubbe som var lite sådär allmänt dryg jag skulle möta, men ack så fel jag hade! Jag möts utav en käck man i 50års åldern och det var så himla lätt att prata med honom. Inte varje dag man tar av sig tröjan för en främmande människa och kan känna sig bekväm heller, men det blev inte jobbigt eftersom allt kändes så avslappnat. Vi skämtade och pratade på....och bestämde ett datum för operation!

DEN 3:E NOVEMBER FÅR JAG BOOBIES!!!!!! :D Det går inte ens att beskriva hur jävla wierd det känns att jag om en månad och två dagar kommer ha...två grejjer framtill, haha. Det är ganska overkligt...och skrämmande.
Jag har velat det här ett bra tag nu och att det nu verkligen kommer ske.....det är....AAAAAAAAAAAAAHHHHH HELT JÄVLA OTROLIGT!!!! :D


(Ni kanske undrar förresten varför jag är så...ah, öppen kring detta, men vafan. Det kommer ju inte gå och dölja att jag gjort en operation, det kommer ju synas ganska tydligt eftersom jag varit helt jävla platt innan, så jag känner att jag lika bra kan skriva om det. Det här är inget jag skäms över heller, så varför shut up about it? Det finns det ingen anledning till.)


xx